Här går jag. Och går. Och sätter upp spänningsromaner. Vagnens hjul vill inte.
De vill rulla inåt.

Nu är jag på B. Inga titlar på B. På C finns Agatha. För att inte tala om L. Eller G. Guillou.

Varför är de nästan alltid blå,röda eller svarta? Och varför är franska romaner vita i papper? Le blanc.. novelle...tristesse?

Jag går här. Utanför är regn, vackra höstlöv som lovar vardag. Människor ser mig när jag går här klockan 08.09.
De ser mig. Men ser inte. De står i sin egna vardagar med sina blixtlås och väntar på bussar.

Ljuset är varmt. Det luktar damm.

Jag ser ut som om jag hör hemma här. Trots mitt oklippta hår och slitna kläder.

En vanlig människa, ett vanligt jobb, en vanlig tisdag.

Skymtar ett morrhår bakom Kajsa Ingemarsson. Ett färskt tassavtryck i dammet.

Klämmer en svans mellan Saknaden av Josef och Stråk av rött. Den slank igenom ändå. Vagnen tjorvar.

abcdefg
abcdefgh abcdefghi

Hur långt är det kvar till fika?

Fan. De är här nu. Jag kan ju gå på toa? För att avleda dem.

Jag slår till på sidan av hyllan. Det rasslar till och tassas och pips.

Jag är en helt vanlig kvinna.