ingen rädsla
kan gjutas i mitt hjärta

tanken, sanden blir till glas
blåser

dammet, snäckskal


slinker ut i en spets
en böj, det förgågna

en rund, blåfärgad
drake

tungan

elden

gröna flagor


då hettan når mitt ansikte
vilar alla riddare sin lans

jag väntar inte ens

lukten av bränt


sköldarna två tum tjocka
kyler i sitt bronsskimmer

det mörka

skimrar till


slocknar, dagen stilla
smeker

sårat skinn


tåren salt
svider