Jag vaknade i morse med känslan av att jag var T.S. Eliot. Men efter en stund insåg jag att jag misstagit mig: jag sa till mig själv - "du, du är inte T.S. Eliot, tro inte det (din bajs); du är inte någon mer än Batman."
Jag har dock, till min förvåning, fått höra att Batman "han är en bra grabb han". Nu är det ju som så att jag inte är Bruce Wayne, det är också en populär mytbildning. Ergo, inte sant. Ergo, bullshit.
Jag rökte på hela natten, steg sedan upp och trodde jag var W. H. Auden - för att sedan, till min besvikelse, inse att jag misstog mig - återigen. Jag titta mig i spegeln och blev förvånad; "inte fan ser JAG ut så här?!" När jag tänkte så befann jag mig fortfarande inuti min Auden-sensation. Därför föreföll den blänkande rustningen bisarr och allmänt konstig.
De morgnar jag tror jag är Yeats är de allra bästa. Då smeker undersköna älvor mina genitalier med dunbolster drypande av morgondagg och glimrande gyllene äpplen. Asgött. Sedan kommer alltid - kausaliteten är slående, vad skulle Hume sagt (han skulle rynkat på ögonbrynet!) - Jokern och drar mig ur min post-bängslummer. Jävla Joker. Ska alltid sabotera allt, konstant.

Hälsningar från Gotham City.

Batman/ 11.08.24