Vem kan segla

När trollmor har lagt

vyssan lull koka


vaggvisan vaggar i otakt, oavslutat
obarmhärtigt maler tankar, tanken vankar
vaken vaken
vaken

vila verkar ouppnåeligt oförståeligt
hur hamnade han här, när nådde natten
hela vägen in
hela vägen
in

vyssan trollmor vem lägger lull

tanken trillar inte, trampar stampar på
samma plats en grop grävd gravlik men utan
gravsten det är tänkta kvarnstenar om halsen
hånfulla hundar ger skall, skäller inuti men skäller ut
idiot idiot
idiot

ingen inre sätter emot vadet som slås om hur det ska gå
vattnet på gåsen rinner in under lånta fjädrar, flytförmågan flyr,
flygförmågan flyger sin egen kos och allt som väntar är djupet
och inte i form av sena samtal eller ljuva samlag utan som
blött och kallt och alla lägger pengar på unken drunkning
bara kanske efter sunkig runkning

vyssan trollmor vem lägger lull

när luften är för tjock, när magen är för tjock, när tanken är för tjock
när tanken är tom, när luften är tunn, när magen känns som ett svullet russin
då kommer inte sömnen
då kommer inte sömnen

då lullas ingen vyss

då läggs inga trollbarn

då kan jag varken segla eller ro

men jag kan tydligen skiljas

jag kan tydligen skiljas