Jag har aldrig kunnat se någon i ögonen
det har knastrat i huvudet och nacken har smärtat i dessa försök.
Jag har aldrig accepterat döden
ändå sitter jag här med mitt glas och andas in rök,
min tid blir inte längre, tellus-prat.
Tyvärr så ser jag bilägarnas njutning när dom far i cirklar i upp och ner
utan att ens fundera på vilka dom är, skådar länge, lyssnar, ler.
Kunde jag unna mig något som dig så skulle jag landa på marken
trasigt förstörd med pengar i fickan ensam i parken,
med en gitarr.
Inte heller kan jag se trädens beslutsamhet utan att bli rädd för suset
från förr, det var grönare då och höstens löv gladare och spred ruset
till mig och min vän.

Härom dagen såg jag dig länge i ögonen och jag blev lugn
längtan av att se dig igen lockar, jag kan inte tänka klart eller ens
skriva klart, så det fumlas omkring här igen
jag är ledsen men det är sanningen om kärleken,
det är sanningen om kärleken,
här igen en ny epok
jag har haft känslor för flickor förut men nu ser jag bara dig,
snart gör det ont men jag är nykter nu,
lycklig nu.