Vill du?
Vill du känna mig?
Som jag verkligen är?

Nej.

Ingen vill,
För alla kan redan se:
Att mina ögon är en plats dit man inte går.
Eller snarare kanske inte når.

I min psykoshimmel, delirium, kan jag vara vem jag vill.
Fast monstren rör sig alltid på taket och golvet knakar av deras dans.

Så det var dit jag ville, förr.
Dit mina ögon var inbjudande som mormors bullar och varma mjölk.
Men nu kan jag hålla mig där jag ska vara.
"Hej demon, vill du leka med mig?"