Förundrad

jag ser på världen

med ögon som tåras

och jag blir förundrad

av all den känsla

som faktiskt finns.

Vi kan vara medmänniskor

Vi kan känna empati

Vi kan, om vi vill, hjälpa..

Förundrad

ser jag på världen och undrar

varför?

Varför lyfter vi frågor

vi sedan inte vågar dryfta?

Vi skriker ut att;

DET ÄR FEL!!

Vi pekar och ser förskräckta ut.

Men vi vågar inte

gå dit

och ta tag i det.

Förundrad

undrar jag om inte

MED mänsklighet borde

ersättas av SAM mänsklighet...

Förundrad

ser jag hur vi inte kan leva med

varandra,

så vi borde försöka

leva

tillsammans.