- Robertsson?
– Ja?
– En Andreas Cletch har bokat en tid till dig nu.
– Tack Kristina, visa honom in.

En ung man klev in genom dörren som den blonda sekreteraren Kristina höll upp, En ganska lång och mager grabb, som utstrålade osäkerhet och beundran då han tittade runt i det stora kontoret på högsta våningen som han just hade klivit in i. Han började fundera på om det här verkligen var ett smart drag, han hade inte råd att misslyckas här, det kanske var för tidigt? Nej han måste chansa, tiden är rätt nu. Han tog några steg in i kontoret samtidigt som Kristina stängde dörren bakom honom.
- Kom och sätt dig, sa Robertsson trött
- Tack, svarade Andreas och steg fram emot stolen som var mitt emot det skrivbord som Robertsson satt bakom.

Kontoret var verkligen ett klassiskt höjdar kontor. Det låg högst upp på 14e våningen av ett pampigt och nybyggt kontorshus. Rummet var ganska tomt förutom ett skrivbord med en stol bakom skrivbordet och en stol framför skrivbordet. Bakom skrivbordet var det ingen vägg, istället var det ett stort fönster som gav en otrolig utsikt över Uppsala. Denna utsikt gillade Robertsson skarpt, det brukade ofta hjälpa honom i sitt tänkande att sitta på sin stol vänd mot fönstret och titta ut över Uppsalas gator, folk som har bråttom till jobbet. Signalljusen som slår om från rött, till gult till grönt, från grön till gult till rött, om och om igen. Allt detta fann han fridfullt, det kunde få honom att skärpa alla sina sinnen och tänka ut kloka affärer till företaget. Robertsson var en otroligt smart och taktisk person när han hade alla sina sinnen skärpta och ostört kunde tänka ut olika planer och strategier. Det var nog även detta som hade gett honom den position han hade idag. Chef för den del av företaget som hade bosatt sig i Uppsala, och som var på väg att få monopol på Sverige. Det var de och en enda konkurrent som slogs om att få monopol, vilket självklart skulle ge en otrolig inkomst och den person som lyckades få fram en strategi som skulle utkonkurrera motståndarföretaget skulle bli en mycket rik man. Detta visste Robertsson och han hade många gånger funderat över detta, antecknat olika planer som han sen insåg inte höll eller var för ekonomiskt riskfyllda så att det bara var att skrota det hela och börja om på nytt. Resultatet av detta hade gett många fyllda papperskorgar och många avbrutna pennor i ren frustration.

Andreas gick igenom rummet mot stolen som stod tom och väntade på honom, han kände sig lite nervös, satt inte den nya kostymen lite för tajt endå? Hon i butiken hade flera gånger om frågat om den passade, flera gånger om frågat om han inte ville testa en storlek större men Andreas hade sagt nej, den här kostymen satt perfekt, men nu började han plötsligt känna osäkerheten komma. Är det slipsen som gör att det känns svårare och andas, nej dags att skaka av sig alla dessa tankar, det här är viktigt, skärp dig Andreas. Andreas den osäkre skulle inte få ta över honom nu. Tusentals olika tankar flög igenom hans huvud de åtta sekunderna som tog Andreas att ta sig från dörren som sekreteraren så artigt hade hållit upp för honom till den där tomma stolen framför skrivbordet mitt emot Robertsson. Han satte sig långsamt på stolen och ställde sin portfölj på skrivbordet, öppnade portfäljen och tog ut mappen och lade den bredvid på skrivbordet innan han sakta stängde portmonnän och ställde den på golvet bredvid sin stol. Under tystnat tog han ut alla papper han hade i mappen och började bläddra igenom de.

– Ja, sa Robertsson tillslut. Vad kan jag hjälpa dig med?
– Mitt namn är Andreas Cletch. Jag vet om ditt företags situation, svarade Andreas. Jag vet om att ni söker en strategi som ska ge er monopol i Sverige, jag vet om hur rika alla inblandade kommer att bli på att finna en sådan strategi och jag vet även om hur många som kommer att bli arbetslösa om er konkurrent hittar den strategin först. Jag är här för att hjälpa dig Robertsson att hitta den strategin.
Andreas den osäkre hade inte tagit över.

Detta fick Robertsson att sluta tänka på annat och koncentrera alla sinnen på den unga mannen. Han hade fått en bild av Andreas från att han hade satt sin fot genom dörren, de åtta sekunderna han hade gått över kontorsgolvet och den stunden det hade tagit att få fram sina papper. Bilden han hade fått var en ung osäker person, som var väldigt nervös och osäker på sitt ärende här och egentligen önskade sig bort från den här platsen så fort som möjligt. Men så fort den här unga mannen öppnade munnen så strömmade övertygande ord ut. Även fast han talade om en tillsynes omöjlig dröm så talade han med en onaturlig säkerhet och hans ord strålade av självförtroende. Denna plötsliga förändring fick Robertsson att bli mycket nyfiken av Andreas, och orden om att hitta den strategi som Robertsson sökte oförtröttligt efter fick honom verkligen att lyssna.

– Jasså? Svarade Robertsson lugnt, och hur hade du tänkt hjälpa mig med det?
– Jo, svarade Andreas med samma självsäkerhet som tidigare. Jag har kommit fram till hur jag utvecklar ett program, ett program som kan hjälpa dig att hitta den här strategin och en massa andra strategier. Ett program som kan göra dig till en väldigt rik och mäktig person Robertsson.
– Jaha, och vad är det för program? Svarade Robertsson som hade svårt och dölja sin nyfikenhet i rösten.

- Jo, svarade Andreas med ett gillande då han hörde Robertssons iver i rösten. Man kopplar in en person i en dator, vilket gör att personen somnar och hans hjärna, sinnen, hans allt kopplas in till datorn. Programmet bygger upp världen som den ser ut idag, detalj för detalj, person för person. Den kan bygga upp precis som ditt liv ser ut idag, men kan även bygga upp vissa händelser som ska hända i framtiden. Ett exempel, vet du att du ska prata om lönehöjning, kan du bygga upp exakt den händelsen. Du vaknar upp av att vänta i salen utanför, en man kommer ut till dig och ber dig komma in för chefen väntar på dig. Hur är detta möjligt? Jo du ser, jag knappar in alla personers position i själva händelsen, programmet har alla personer redan inprogrammerade, det har även ett system som visar hur man ska ställa in personernas beteende. I det här fallet om lönehöjning så ställer jag in ett naturligt beteende, vilket gör att alla personer i denna händelse kommer bete sig som de skulle göra vid ett vanligt möte om lönehöjning med en anställd, din position som anställd är också inprogrammerat, all statistik på hur stor chans du har att få din lönehöjning. Sedan kan du i detta program gång på gång göra det här mötet, tills du har hittat en strategi som ger dig din maximala lönehöjning som du kan få. När du känner dig nöjd går du bara till ditt riktiga möte, följer samma strategi du gjorde i programmet och plötsligt tjänar du väldigt mycket mer pengar i månaden.
– Nu i ditt fall, fortsatte Andreas. Kan du testa hur olika strategier skulle fungera, och om du misslyckas gör det inget, det är bara att börja om och börja om i programmet tills du hittar den strategi som fungerar.

Robertsson hade suttit helt tyst under hela presentationen, lyssnat koncentrerat och sugit in vartenda ord som kom från Andreas mun. Den först så osäkra unga mannen hade nu i hans ögon förvandlas till en drömmare, en drömmare som sökte efter den heliga graalen. Som så många andra som har kommit till Robertsson och frågat om han inte kunde investera i deras idéer. Men den här unge mannen var mycket speciell, det var något med hela honom som gjorde Robertsson mycket nyfiken. Hans idé lät omöjlig, men om det på riktigt skulle kunna ordnas, det skulle förändra hans liv helt. Efter en stunds tänkande sa han långsamt.

– Eftersom du kom hit till mig med denna idé så gissar jag att utvecklingen av det här programmet kommer kosta en del? Eftersom annars skulle du bara utveckla programmet själv, dra nytta av allting och bli en av världens mäktigaste män utan att någon ens skulle kunna drömma om att lista ut hur du gör.

– Du är en mycket klok person Robertsson, svarade Andreas med ett leende. Som du kanske förstår så kommer det här programmet bli mycket dyrt att utveckla. I mina beräkningar misstänker jag att det kommer att ligga på mellan 30-40 miljoner kronor plus lön till de personer jag väljer att anställa för att få det hela avklarat. Sedan ska jag skriva ett kontrakt på att jag får 10 % av all din inkomst resten av ditt liv.

– Hmm, så du menar alltså, sa Robertsson, att jag ska satsa 30-40 miljoner av företagets pengar på ett projekt där jag har noll garantier på att det ens går att skapa. Det kan alltså lika gärna bli så att de 40 miljonerna försvinner, och att jag förlorar mitt jobb och blir skyldig företaget otroligt mycket pengar. Jag måste nog prata med hela företagets chef om det här så jag isåfall kan få hans godkännande och att våra forskare kan ta sig en titt på dina ritningar och anteckningar för att se om det ens är möjligt att från dina idéer skapa ett sådant program.
– Ta inte illa upp nu, svarade Andreas snabbt. Jag vet att det är mycket pengar att satsa utan garantier, men tänk om det nu lyckas, vilka förutsättningar det ger företaget och dig som individ, och skulle du välja att satsa på mig så är mina krav att jag får välja mitt eget team som jobbar med det här, jag behöver personer jag vet att jag kan lita på som inte snor idén, sen vill jag även att hela det här projektet stannar mellan oss.
– Så då vill du alltså att jag ska riskera hela min karriär, mitt rykte, mina pengar, min familjs framtid på en dröm du har, svarade Robertsson ilsket. Jag har bara ditt ord på att det kommer lyckas, vad gör jag om det inte lyckas, har du möjligen 40 miljoner du kan betala tillbaka isåfall?
– Nej det har jag inte, svarade Andreas lika lugnt och självsäkert som innan. Jag förstår, du vill inte ta risken, jag får väl besöka någon annan inom företaget som kanske är mer intresserad av att finna den strategin än vad du är.

Mitt i prick…
Andreas ord träffade precis där han hoppades att de skulle träffa. Robertsson började muttra för sig själv. Han hade läst honom rätt. Han hade gjort en lättare research på Robertsson innan han bestämde sig för att presentera sin idé för honom idag, han visste hur mycket Robertsson hade sökt den där gyllene strategin som skulle göra både honom och företaget mycket rika. Han hoppades även på detta hot om att hitta en annan person inom företaget som skulle ta emot hjälpen till att finna strategin skulle göra Robertsson osäker.
Mitt i prick…
Andreas blev varmare och varmare inombords och fick koncentrera sig hårt för att inte spricka upp med det där självsäkra leendet som han så gärna ville få fram. Nu gällde det att få den här affären i hamn.

– Boka en ny tid om tre dagar med Katarina på vägen ut så ska jag fundera på det, svarade Robertsson stilla. Du kan gå nu.

Det var bra tills vidare för Andreas, han hade gett Robertsson mycket att fundera på, kanske att den här lilla tanken om att det verkligen skulle fungera skulle växa i hans hjärna och ta över och få honom att chansa i Andreas. Han var väldigt glad, han hade spelat sina kort rätt och han hade träffat precis där han ville träffa.

– Tack så mycket, svarade Andreas och reste sig upp från stolen och skakade Robertssons hand. Han lade in sina papper i mappen, tog upp portföljen från golvet och lade tillbaka mappen i portföljen. Fundera nu noga, jag är säker på att en sådan klok person som du kommer fram till ett bra beslut.

Med de orden så gick han den åtta sekunders långa väg från stolen till dörren öppnade den och klev ut ur rummet. Kvar lämnade han Robertsson sittandes i sin stol, vänd mot fönstret och stirrandes ut över Uppsalas gator, djup försjunken i Andreas erbjudande. Precis som Andreas ville ha det.