Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Siluetter mot en vägg

Jag kan se hur du betraktar mig. Som om jag vore något från en annan värld, något som skulle kunna vara hotfullt. Något som skulle kunna vara exotiskt lockande. Jag förstår att det du egentligen undrar är varför jag kom hit, varför jag står i just din dörröppning och inte i någon annans. Och jag ser på din blick att du inte riktigt kan bestämma dig för om du ska våga släppa in mig.

Du tar ett steg tillbaka, låter mig få en glimt av det som är ditt liv. Det som omger dig i din vardag och det som du ibland vill dölja. Det som är både din stolthet och ditt självförakt. Du låter mig se och tolka in vad jag själv vill. Men jag förstår att jag driver dig till bristningsgränsen, till det allra yttersta av vad du klarar av. Om jag vet för mycket är jag en säkerhetsrisk, en brandfara, en outgrundlig anledning till oro. Om jag vet för mycket finns risken att du faller. Neråt, inåt, bakåt. Eller kanske mot något som är långt bättre än det du någonsin vågat hoppas på. Men steget är för långt, för avlägset främmande. Otänkbart.

På något sätt kan jag sätta mig in i din upplevelse, men att till fullo förstå är en omöjlighet. Jag kan se dina mardrömsscenarion, som om de spelades upp på film på den vita väggen i din hall. Och jag kan se hur jag själv förvandlas till det mest otäcka monster man kan tänka sig. På väggen rör sig de två siluetterna, min monstersiluett och din rädslogestalt. Och jag förstår att det skrämmande känns mycket större än det lockande. Jag kan förstå att du behöver tid och utrymme att andas.

När du lutar dig bakåt mot byrån i hallen inser jag att något har hänt inom dig. Jag ser hur din andning lugnas, nästan hör hur ditt hjärta saktar ner. Som om du kommit tillrätta med ett beslut. Men jag kan inte avgöra hur domen kommer att lyda, hur du väljer att gå vidare från där vi är nu. Men på något sätt förstår jag att du litar på att jag kommer att godta det du bestämt dig för. Vad du än bestämt dig för. Det lugn som jag nu ser i dina ögon är den tillit som lägger grunden för alla relationer.

Men du ber mig att gå.




Prosa (Novell) av chaii
Läst 649 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-09-11 02:20



Bookmark and Share


  Anna*
Välskriven och intressant som fångade min uppmärksamhet så att jag läste klart trots att den är lite lång. Toppbetyg för slutet!
2011-09-12
  > Nästa text
< Föregående

chaii
chaii