Varför tar Du så många nu, Gud?
En efter en lämnar oss här
gråtande och vilsna

Svartklädda med blommor
sökande med blicken
upp mot himlen

Varför får de inte stanna, Gud?
Leva tills de dör av ålder
inte äts upp inifrån

Vita sängar i stora salar
darrande händer som möts
ögon som speglar

Varför behöver Du dem, Gud?
Har de en uppgift hos dig?
väntar deras vänner?

Gud svarar mig helt stilla
Mitt barn, du vet bara det
som du behöver veta

Gud talar mig alltid till rätta
Mitt barn, allt har sin tid
Lev ditt eget liv nu!

Svaret ger mig frid och ro
min makt är ingen alls
mitt liv är mitt allt

Det enda som är och finns
är nu och här i mitt liv
inget kan påverka det

Om morgondagen vet vi inget
gårdagen kan vi icke nå
nu är allt vi har och vet

De tårar vi fäller i kväll
och det skratt vi släpper loss
är nog för att leva gott