Jag vet bara att det gör ont att vakna var dag när ljuden
kommer nära mitt öra och ljuset penetrerar mina känsliga
ögon


morgonstund har guld i mun så fan heller morgonstund har
ångest tumult i mitt fladdrande bröst tankar maler magen
mår illa


dagen går jag sover länge gillar inte dagarna ljuset piskar mig
hårt och skoningslöst paniken är nära min kropp står gi-vakt
mot smärtsamma inkräktare


men släpp då taget om min kropp gör smärtan till njutning för
en gångs skull jag är så rädd för alla känslor som väller upp
dom lever i mig och kräver all min uppmärksamhet


men se så kan jag bara inte få slappna av en timme eller två
utan att ångesten gräver sin in under mitt bröst och bryter mina
revben en efter en jag försöker ju att andas men du håller mig fast
ångestbojan är på plats '


var inte en sån fegis nu kvinna på 41 år våga andas in livet i dina
lungor låt inte magen bröstet ta fast dig i ångestmörkret där skräcken
råder efter så många år av kämpande lidande vet jag ej varför jag föddes
ens för smärtan är mitt rätt namn och rädslan är mitt fängelse
befria mig låt mig få flyga upp i skyn för att känna tyngdlösheten
för några sekunder minuter

eller är allt förgäves jag orkar inte mycket mera nu kroppen dör lem efter
lem smärtan penetrerar mig ständigt trodde att jag skulle finna lyckan men
fann nått annat djupet där jag ramlar i och rädslan som håller mig i sträckbänk livet ut