en miljon bilder faller samman
bakom dina tomma fingrar,
du säger

"det var länge sen jag sov om nätterna"

när jag ber dig att berätta
Det drar i hela ens existens att
försöka andas någon
annans lösningar, men vad
fan annars?

"Det var länge sen jag ens var vaken om dagarna"

ett spöke format av dina ord skriker
i min hela existens och jag tappar
långsamt orden ur huvudet
de fladdrar tillsammans med
skuggorna över mina nattsvarta väggar

"vännen min, vi drömmer dygnet runt. Drömmer bort våra liv"