den här dimsynen börjar nå sitt slut
jag kan ej avslöja någonting än
mitt mantra ljuder genom rummet;



om det vore känslan av läppar
som studsar mellan de kala väggarna

eller hjärtats slag
dudunsar från duk till duk

purpur är höstens färg


jag längtar dina fingrar
lätta på pulsen

muska doften

fjärrskåda skymningen
då den är röd


men kärleken är så skaffad
trängande men medföljande

i floden livets ström

så, där
när

här
och fjär



att simma med

en stund