Stillhet
Tystnad
Ligger på den mantel som en gång varit ett liv
Fastvuxen på en grön äng
Kanske tystnaden vilar på dess blad
Ser ut på isen som är täckt av fallande vit snö
Dess täcke så mjukt smeker framför mina onaturligt bruna ögon
Markerade av en svart massa
ett hål
Spåren i snön skvallrar om vår färd över isen
Bildar ett tecken av ömhet
kärlek
mina styva bröstvårtor
värker av kylan
Skönt
att få fly in i den vita snön
inlindad i en mans varma famn
med en själ vit som snö