Man måste ständigt berusa sig!

För att orka med i klivet i livet.

Med en tidning, en bok, en dikt eller
skriva en rad... Eller bara gå på en promenad!

Eller ifrån någon estrad se en tilltalande charad...

Ett glas vin, låta lusten smycka sig, bröst mot bröst...

Bli, som fågeln i vinden, som far förbi... Bara slänga sig ut..

Ta till sig allt och våga sig likt strömmar...

Ja och få till en sjungande ton inom sig...

Så att berusa sig av:
Poesi, vänskapsfrieri, lite vindrickeri
efter eget behag
och tycke
kan ju även
i ett litet stycke
förändra livet för en mycke...