känner mig
synnerligen

höstklädd
inombords

eller sommar avklädd
som sig bör

löver faller av
inte ett endaste hänger kvar
på dom döda kvistarna

grenar blottar kylans tand

själens påfåglar
återser Tanganyika igen
ett kärt återseende

för dom pråliga de

går snart omkring i en

vinterskrud
med ejderdun

trädstammarna står stillo
brevid
som tysta ryska förfrysta soldater

på vakt
efter vårens signal