Jag ligger vaken och lyssnar på nattens ljud

Tyst hör jag en avlägsen motorväg

Mörkret i rummet följer timmarna mot tidig morgon

Blicken dras till den halvöppna sovrumsdörren

Jag känner den nya dagens närvaro, ännu slumrande

Vet att alla kära som är borta, trängs om platsen mot morgonens ljus

En hand i min, inte synlig, men väl behövd, leder mig till ännu en stunds vila

Själens ro är funnen.. Visst är det väl du, älskade mormor, som håller min hand om natten?