Hon jagas över isen
Av dem som inget ser

Ögonlock är frusna
Och hjärtan kämpar mer

Hon springer nu mot elden
Med möda över tjälen

Mot det evigt klara
Vars dunkel döljer själen

Vägen dit är okänd
Ödets bro den bär

Dolda är de ögon
Som jagar hungrigt där

Skulpturer skymtar sakta
Mot himlavalv av snö

Likt gråa kroppar falnar
Som för att långsamt dö

Flickan slåss för livet
Under trädets kala grenar

Hon skriker högt i skymning
Slås tandlös av dess stenar

Så står hon där helt ensam
Under dunkel månes sken

Hon flämtar sakta hämmat
Med fårad hud av sten

Ty den värme som hon sökte
Har flytt en dyster plats

För att aldrig komma åter
Den lämnat sitt palats

Ser askan sakta lyfta
Och påbörja sin färd

För att aldrig vända blicken
Mot denna mörka värld

Vinden sliter köttet
Från ensam flickas ben

Ett skelett ur det förflutna
Spelar livets sista scen…