|
|
Det finns en särskild tonföljd, som breder sin hud över trottoaren, smälter samman med betongen, och tvingar mig att gå.
Ljudavtryck
Så doftar kvällsmusiken,
likt vanilj,
i öppna lågor.
Som vrider sig,
och aldrig
faller still.
Begrav dig i min förna,
känn min doft,
så kan du se mig,
förblindas av
hur innerligt jag
vill,
lägga mig i kvällens famn
och höra
hur det skymmer,
och väcker lustar bortom all kontroll.
En längtan dold i tysta vrår
som lockar mig
att brinna,
och skänka nattens sagolika
moll.
Till er som aldrig känner
mörka toners
kalla läppar,
mot halsens alltför tunna, nakna hud.
Till er som aldrig drunknar i er själva
då ni andas,
när tystnaden blir mer
än bara brist
på
ljud.
Fri vers
av
Gärdsmyg
Läst 607 gånger
och
applåderad av 24 personer
Publicerad 2011-10-17 21:10
|
|
|
Burn
Ingressens taktila svepande är ren fröjd att ta in. Ton och rytm kan så oförutsägbart förena helt disparata element till något långt större än delarnas enskildheter. Du startar redan där i det som är så utmärkande för ditt skrivande: det oerhört musikaliska i val av ord och form.
Ljudavtryck är en lysande titel. Det är precis så det känns med musik som för alltid sitter där, inpräntat och sammafogat med ens eget stora djup. Jag måste säga att du är fullständigt tillbaka i denna dikt, det gnistrar av av den gracila livsglädje som jag alltid upplevt har varit ett så starkt drag i dina texter. Fast jag har nog aldrig sett en dikt så full av liv som denna. Det är ett enormt starkt utåttryck av rörelse och sensualitet, det är som att du gått förbi något, som något släppt, som att du nu släpper på för fullt - av liv och lust. Och det är denna din helt förunderligt vackra blandningsförmåga av existensernas motpoler, som att du hela tiden lyckas vända de frånvända sidorna mot varann och där få till de vassa eggarnas dans mot mjukhetens hud till något som inte borde gå. Men det gör det, det gör alltid det när du skriver, och jag har aldrig sett något liknande.
Jag har heller aldrig blivit så otroligt danssugen av någon av dina texter som den här! För att vara någon som inte har tränat eller hållit på med dans så skriver du otroligt dansant att någon som jag, som har hållit på med det, kan känna av rörelser, scenografier, ljussättningar och musik bara flöda fram genom huvudet. Du har det, som iaf jag tycker är några av de viktigaste ingredienserna i dans och musik, dvs förmågana att få med det minsta lilla, det mest subtila, det mjukaste och det vagt anade så tätt intill det hårt slående, det mörkt rasande och hotfullt framförda till funktioner, till betydelser, till sammanslagningar där lagren är så många, tiderna är eoner och icke sedda bara är början på tusentals historier.
Det är en så otroligt vacker dikt. Och jag får starka minnesbilder av att under natthimlar dansa till lågor, att följa rörelserna av ljusets och mörkrets spel. Ju mer jag läser och tar in raderna om och om igen så känner jag att det här något av det absolut vackraste du skrivit. Det fascinerande är att du får in sån vildhet, sånt utlevande, med det, som jag ser det, så väl avvägda. Jag upplever en rå vildhet, av liv, av lust, av frisläppt glädje och sensualism alldeles invid de fullt medvetet utlagda raderna och avstånden, som ett brytande av själva gränsen mellan det som inte är och det som är, som att du själv är själva gränslandet, själva det fält där alla världar går samman mot en punkt. Du får toner att möta kropp här, du får stillheten att vibrera och och det finns här en öppenhet som jag aldrig tidigare sett på samma sätt i en dikt av dig. Det är som att höra en ny röst, det är som att se ett förändrat liv. Och det är verkligen som att se liv! Det har du alltid i dina texter men nu bara stänker det av livsglädje. Det är fantastiskt roligt att se.
Den där ådran, den var inte så värst långt borta med andra ord..:) För den har inte bara återkommit, den har utvecklats under tiden den har gjort annat. Du har byggt, i dig, med dig. Du har släppt fram djupa skuggor som nu med kraft rör sig genom natten. Och det känns befriat, det finns en lätthet här, en oerhörd lätthet som verkar genomströmma både kropp och huvud, som som att något har funnit sig självt, funnit det som det är. För jag ser ren livsbejakelse i denna text. Du sträcker ut liv här. Det är mycket vackert att se.
2011-10-24
|
|
|
|
ej medlem längre
Otroligt bra!
Ospecifik och mycket vacker text som väcker både tankar och känslor.
Jättefint!
2011-10-22
|
|
|
|
calidris
Sinnligt, naket och vackert...bra!
2011-10-22
|
|
|
|
Johan I
En otroligt vacker text.
2011-10-22
|
|
|
|
AgnesP
Det är som att läsa musik. Oerhört vacker och med ett fantastiskt bildspråk.
2011-10-22
|
|
|
|
Anna*
En fantastisk text som borde ha många kommentarer! Applåderar din förmåga att få med alla sinnen i det du skriver och de metaforer du använder inspirerade mig till skapande! Snyggt!
2011-10-18
|
|
|
Nästa text
Föregående
Gärdsmyg
|
