Det svider när jag ser din gestalt.. Din sömntyngda kropp slåss mot vakna demoner. Jag hör inte vad du säger, din gråt är i vägen.. Jag vill vagga dig i min famn och bara älska dig. Tålamodet som egentligen tryter, blir till en levande sorg

Du är som ett envist barn.. Du måste sova, säger jag. Vila.. Du trotsar, tjurar

Dina blåslagna knän skvallrar om nattens fall.. Du sluddrar, jag har svårt att höra vad du säger..Du har letat efter dina grejor säger du, men minns inte att du föll

Jag gråter inombords, kvävs av oron som blir när jag tänker att jag kan förlora dig

Jag gömmer det som är kvar av dina piller i min jackficka, försöker vara stark och alldeles vuxen.

Men det är svårt.. När allt jag vill göra är att falla i din famn och vara din lilla flicka. Jag lämnar dig. Alltid i rädsla om, att i morgon kanske du inte finns.. Älskar dig.. Gränslöst.. / Din dotter