När jag kom hem då såg jag
hur inbjudande du såg ut...
Sådan hade jag aldrig sett dig förut.

Men jag hade ju varit på stan ett tag
ja i flera timmar, du hade ju fått vila dig utan
att ha mig hängande på dig. Och trots att du
förstod att nu börjar klängeriet igen, så pöste
du upp dig på nytt min vän. Ja du hade gjort ett
stort lyft, sedan jag lättade hos dig och du slapp
det där mänskliga överfarande trycket!

Ja du tog emot mig, som en öppen famn!
Då sved det till i mig!

Då fyllde jag en mugg med kaffe och
satte mig hos dig och förklarade:

Ja, jag hade ju talat om att skaffa en annan.
Men när folk hörde det tog de sig för pannan
menade att jag var dum, för du fyllde
ännu platsen väl i mitt rum, men jag
sa att du hade faktiskt fått rivsår
och borde lappas eller...

Men folk sa, sånt går att överlappas!
Så la de om dig ett fårskinn, som en
prydnad över ryggen... Och sa, att
så väl skall en trogen vän klappas!

För är man en stygg en
då blir vännen en skygg en!

Men nu är det ju så, som du vet att jag
har sett en röd fåtölj och det blev:
Ju kärlek vid första ögonkastet!

Men aldrig sviker väl jag dig!
Du får hänga med, jag kan väl ha er båda två...
Och svinga emellan, det är ju så väldans
inne och populärt och kärt nu att vara tre...
Eller fyra.... Eller fem! I mitt hem!
Men sådana planer blir väl bara ett: För dyra!
Så ingen kan din tillvaro hos mig äventyra!