en tecknad fågel tar plats
i mitt röda vintermatsträd

jag lovar att jag inte ska
avslöja honom

i min telefonlur
växer svarta maskar

kan diskmedel som är så
universalt
vara lösningen

nej orkar inte
verkar för krångligt

de flesta åker nu
alla som kan
det börjar bli för lite luft

för iskallt att vara kvar

växterna börjar flyga
de har längtat efter
att fly under hela
sin förbaskade uppväxt

alla gör saker de aldrig
kunnat helt plötsligt
bara spricker allt ut
liksom om det väntat
i tysthet
varje sekund varje liten liten sekund

chigongen blir mera rund
ögonen skärps och oskärps

jag vill gå ut och ropa högt
skrika som faan

men törs inte

vad ska de små som är kvar
tänka att jag gör

de kanske blir skrämda

det får jag inte
är döpt till mamma
till vårdande
i hela mitt vardande

en ryggsäck som får näsan
att hamna ganska nära
det man kallar för
marken

vi som bara ville dansa
och sjunga
vi som var så fulla
av hopp

men att det finns
tecknade fåglar
som kan flyga
det gör att ja orkar
lite till
och
lite
till