jag hör

"Ditt envetna åbäke att tro att du förstår!"

och jag ska forma dina tankars förvirring till de vackraste sanningar

"Blir det bra med en oslipad rasp över örat?"

för när du öppnar dig så sjunger havet sommarvindar

"Du har inte sett mina källarspöken din halvgalt!"

och när du sätter ord på dem så lättar all ångest

"...over your body by night, som hullingförsedda eldsdop..."

och jag omformar den till den vackraste av sånger

"Dra mig på ett glasbruksgolv. Du är envis som en mara"

för när du finns där och bara finns

"Akta nu, akta... Det är kallt på baksidan månen."

så kan jag känna som du och känna att livet är stort

"...jag sa baksidan.. Du har inte sett mig än."

och jag kan sjunga för dig dina egna ord

"Där kom droppen. Jag sticker...!"

som om dom vore komna från bakom månen

"... va?"

och sen landar i någons öra och det örat hör sitt egna mörker

"..hm.."

och själv kanske kan se sig framför månen för en stund

"..mm.."

och som jag nu också kanske se en liten liten del av dig

"Ditt envetna åbäke att tro att du förstår!"

och älska den övriga än mer bara för just den lilla lilla delen
av Dig

"..mm.."