Hur det skär och pulserar

där det rör sig

där det lever.

Hur det bränner och drar

och sliter

och far

i min kropp.

När det skriker i gångjärn

som stått stilla för länge.

När det lossar små bitar

utav rost

utav järn.

För att man till slut

bestämt

att man får leva.

Då är träningsvärken

faktiskt värd det.