I skymningen mellan stammar av guld träder den fram
Som silver glimmar hårremmen och dess horn reser sig majestätiskt mot skyn
Manen flödar som vita forsar och hovarna berör varsamt den daggfyllda mossan

Stilla står jag där i tystnad dold i skogens skugga och betraktar
Med slutna ögon och utsträckta händer kallar jag den till mig
En mule av sammet välkomnar mig och ber mig att sitta upp

Den för mig varsamt genom skymningen mot mörkröd horisont
Med lätta nästan svävande steg flyger vi fram över oändliga slätter
Jag känner dess styrka och graciösa rörelser i vår gemensamma dans

De vackraste vyer leker med mina tårfyllda ögon i mjuk gallopp
Varmt och tryggt för den mig på en resa över öde marker
Kantade av träd med eviga årsringar och spelande lövkronor

Jag somnar tryggt i dess man som likt armar omfamnar mig ömt
I ljuva drömmar vaggas jag till ljudet från hovar på mjuka stigar
Och när jag öppnar mina ögon säger dess mule farväl, smeksamt mot min kind
För att sedan försvinna in i skuggorna till damm av silver...