Jag lever genom drömmar
där du alltid finns.

Du finns inte brevid mig,
jag kan inte röra dig.

Dock, i drömmar kan jag
det.

Ja, jag längtar tills
natten närmar sig

och jag får sova, men
precis innan jag ska

somna, ber jag en liten
bön.

En bön för att se Dig,
och ibland ber jag också

för att våra vägar i
livet ska korsas.

Jag är villig och vänta,
om du också är.

Nej nej, jag väntar i
alla fall, även om du

inte orkar eller vill.
Jag ska vänta.

Mitt hopp har ännu inte
släckts.