Oron som växer i magen och rädslan som
hela tiden finns där bredvid mitt hjärta.
Snart kanske den bosätter sig där,
men helst vill jag att den försvinner.

Men far pratar ständigt om döden och
hans ord ekar i mitt huvud fortfarande
medan klorna inuti mig river och river
tills mitt inre börjar förblöda.

Jag kan inget göra, jag kan inget
erbjuda.
Inte heller har jag en slags lösning
eller medicin som kan bota min fars
sjukdom och lindra min mors smärta.

Fan, pappa.