Mellan molnens bergssidor
slår portar upp mot skogarna

just de dagar jag hämtade vatten

i storskogens ormbunkstempel -
just de dagar, då solen skymde himmelen -

var de dagar jag var som törstigast

mellan mina fingrar
ser jag orden försvinna

bort till sina vardagssysslor

jag har ingenting att göra med det där
jag kan inte vittna om mig själv

jag ser människor
jag ser människor

som gömmer sig bland förfalskarna

det är dikten som är verklighet
och verkligheten som är dikt

och livet spränger däremellan vägar