Invid Vätterns brusande vågor
sov en julinatt ett nyfött barn,
en liten pojke späd som ännu inte visste
att förenta nationer honom väntade

Han sov, men likväl inte uttröttad och ensam
- ännu ej så trött att sinnena värkte:

av allt han ville göra
av allt han borde göra
av allt han måste göra

Så fjärran från en vingklippt fredsduva
i Nordrhodesias obevekliga järnmörker
invid tystnade flygplansmotorer en septembernatt

så fjärran från en man som pliktat med sitt liv
- som vaken mött dödens värja -
i de blåa baskrarnas allra högsta tjänst

Så fjärran från det som komma skulle
sov i en småländsk sommarnatt en nyfödd
med långa resor och prövningar framför sig

en liten pojke som nu och för all kommande tid
vilar bland fädren i uppländsk jord
slutligen framme vid sitt allra sista vägmärke

(andra november 2011)