Jag gick runt och sa hela våren att jag ville känna det där plötsliga, det där fnittriga, bara pang boom krasch, för någon. Jag ville inte gradvis och stegvis börja tycka om någon, eller bygga känslor för någon jag känt i flera år. Bygga känslor och bygga något mer. Jag ville ha ett pang boom krasch. Men det kom aldrig. Jag sprang inte in i någon en varm dag i april, jag stötte inte på någon jag aldrig sett förut i maj, jag krockade inte med någon i ett gathörn och blev tagen vid första ögonblicket i juni.


Istället fick jag sena nätter med prat som aldrig tog slut i juli. Delvis ytligt, delvis djupt. Timmar av skratt och berättelser och olikheter och gemensamma åsikter. Jag spelade inget spel och jag låtsades ingenting. Jag var för det mesta utan smink och jag var för det mesta nykter. Jag gjorde mig inte till och jag ändrade inte vem jag var, för det fanns ingen anledning. Och trots dessa tillfällen, alla dagar, kvällar, nätter, insåg jag inte vad en vän insåg med en gång. Att vi på något sätt passade ihop. Att vi på något sätt klickade.

Det växte istället. Det växte fram känslor och jag började gradvis och stegvis tycka om mer och mer. Det var inte pang boom krasch. Men det växte. Och till slut var jag fast.


Så jag fick nätter med prat som aldrig tog slut. Skratt, minnen, varma kramar, stora leenden. Hålla hand hålla ihop. Släpp inte taget snälla. Jag fick nätter med prat som aldrig tog slut och jag fick dagar som var alldeles för tysta. Jag fick konstiga känslor inuti och jag fick osäkerhet och jag fick alldeles för lite och alldeles för mycket trygghet på samma gång. Och min vän sa att du aldrig skulle kunna såra mig, och jag trodde henne. Jag trodde henne verkligen.

Och så tog sommaren slut och jag gjorde det där jag alltid gör; jag förstörde. För det fanns inget annat att göra. Och samtidigt blev jag sårad, trots att jag trodde att du aldrig skulle kunna såra mig. Jag antar att jag hade fel. Det var inte pang boom krasch men det växte och jag blev fast och det försvann och jag raderade. Men ibland när jag ska sova minns jag en andedräkt i nacken bara.