Ute är det så mörkt trist och kallt, jag sitter i mitt rum med våta kinder av tårar och tänker på allt.

Om jag fick leva i min fantasi,mina drömmar eller i en saga, då skulle jag aldrig vara ledsen, olycklig eller ens klaga.
Papper och penna blev till något jag aldrig kan klara mig utan eller till hands, tur att jag kunde skriva annars kändes det som att jag inte fanns.

Jag är glad att jag orkade gå, andas och att på benen stå, för om jag hade försvunnit hade jag aldrig fått dom underbara vännerna som fått mig att bättre må.