Vi stretar något i en frisk juldagsmotvind. Det är vid havet utmed en lång och vacker sandstrand. Nordvästen trycker på.
"Jag känner mig lite gammal idag", säger min hustru och ser lite bekymrad ut. "Det beror inte på gårdagsmaten. Men det tar emot i vinden. Och mina steg är inte lika lätta som vanligt".

"Det är nog mest sandens fel", svarar jag. "Steg i sand vill lätt bli sega". Och vi fortsätter vår färd. Tänker på husets ly, på skinka och vin.

Nästa dag promenerar jag ensam en stund och kommer förbi en byggnad med stora fönsterglas. Och det visar sig då att jag fått ett oanmält sällskap av en äldre man. Han går där tätt bredvid mig och gör precis som jag.

"Det var en envis fan!" muttrar jag och blänger på min följeslagare. "Du är vithårig, har vitt skägg. Basker bär du. Och du stultar något, när du går. Vem är du? För du kan ju knappast bara vara min egen spegelbild. Gå undan. Jag vill vara ifred idag! Vill inte spegelvandra."