Nu ska det ut

den sista skiten

mitt liv

utspritt

huller

om

buller

Rättegångsprotokollen

done that

till tippen

Försäkringsbrevet

11000

för en kvaddad hoj

tog en ivrig iblis hand om

Mitt i allt

under fredagsbönen

en bild

Bilen

i hög fart

på en dammig väg

en upprörd

diskussion

på arabiska

vid gränskontrollen

kanske slutet

men det är då

det

just nu

är jag upptagen

med det förflutna

en handskriven lapp

i jackans ficka

jag hör av mig:
anna

jaha

nej

jag minns dig inte

en vän

som slår grammet ur min hand

och kallar mig för knarkare

en spöklik

gestalt

mumlande

i ett hörn av bodegan

cellkamraten som sålde

kvällsposten

och stoppade

pengar i egen ficka

en kväll

på åttiotalet

ungrarens fyllefester

hemma igen i staden

tillbaka på ruta ett

efter en geografisk flykt

sorgen

faller som en tung sten

och gör hål i golvet

men vad gör det

nu

när jag ska härifrån

snart kan jag anlägga

min kryddträdgård

i lugn och ro

bädda rent

och somna

till ljudet

av lastbilarna

på väg ifrån

och till

något

i fjärran

i dimma

färdas

de över bron

men jag är här

denna gång

har jag bestämt mig

för att stanna

mistluren

har tystnat

de tunna cirrusmolnen

blå himmel

för varje bön

blir jag lättare

och lättare

snart

svävar jag bort

som i en dikt

av Agneta Plejel



Det sägs

att när man är som längst

bort från Gud

är man täckt av 70 000

slöjor

en

efter

faller de

och du skymtar

ljuset

tills du står naken

det är då

det inte

finns något kvar att frukta

och din själ

ryms

i en liten gråsparvs kropp

i det tomma rummet

behöver man inte längre

oroa sig

för inbrott