Så när jag såg min spegelbild i tjärnen
när den dagen kom
stod du där och log
vi hade precis mötts i en dröm
om en kärleks evighet och fullkomlighet
jag var självklar i mitt nu, du
var så skimrande oändlig som havet
runt, runt vår glob
glödande vaknande vulkaner
önskningar som slagit rot
den gamla eken på åkern
solen när den stod som högst
längtan när den blev besvarad
ett ord, är allt jag kan begära
i det som kallas omständigheter
förutsättningar är inget annat
än obeskrivligt uppkomna tillfälligheter
jag kan inte ta dig till månen
men jag kan visa när halon sprider sitt ljus
dina avsikter växer på en gömd skogsväg
ibland missar vi den på väg till en förtrollad tjärn
den de berättade om när du Bauerskt satt
speglade dig i den stillastående ytan
drömde dig bort