När jag var liten ville jag bli kallad Olli:

Jag hade en pälsmössa, pälsen innanför,l

lädret utanpå.... med öronlappar.

Den tyckte jag om.

Jag tyckte om Olli den store också.

Han hade en affär i byn och de ville adoptera mig, men det blev inget.

Han led för min skull.

Han fick klä på mig vita strumpbyxor en gång,

så han är nog lite grann min pappa...ändå.

Han hade röda kinder av mjölkallergi och något hjärtfel...

Nu har han gått bort....till Gävle,, som alla andra,

som de brukar säga här då man dör.

Alla flyttar till Gävle till slut.

De kunde inte få egna barn men jag tror att hon ville ha en son i stället.

De fick ingen... Så kan det gå..

När jag lekte med mina kompisar ville jag helst heta Jukka,

fick jag inte det då hette jag Janne...

Jag fick jämnt bråka om mitt namn.

De andra två var alltid mamma och pappa.

Jukka sov alltid i en gammal barnvagn

och hade en napp om han hade lyckan med sig så att säga.

Vilket smart sätt att få ungen att sova middagslur,...

det skulle jag göra tills jag började skolan.

Sen blev det svårare...

Jag skulle plötsligt vara en flicka...jag vill inte alls tänka på det.

"pojkflicka"