ingen återvändo, ty
de toppar vi ej ser högst upp, på molnen
skimrar i guld nu

spegelvända djupet, själs öga
bottnar
ödets glitter, talar

likt rosmun i vår, i sommarrus
ett återskapande vågljud
nära
mitt fönster

det är tussilago som sprang i dikesren
nära nollpunkten i april

värmen du hade din rygg
tätt
mot min mage

etthundranittio
slingrande landsvägar

doften av du

en dröm