känner mig gammal som en kantstött
gatsten

med en sorts fejkad putsad fasad

en sådan som alla har gått på
spottat på

slitit ut sina fina skor på
pissat på

men jag har en viss pondus kvar

fast duvorna skitit på mitt hårda skal

där maskrosorna inte bryr sig om mitt krav på respekt

känner på mig att när det regnar svart aska
hamnar det på mig

oavkortat