under täcket av svävandeblåljus

kryper ihop och förundras inte längre över mirakel

du har kommit till mitt beskydd - ty de rätt kopplade
har inga tankar bortom universum

de håller sig i vintergatan


jag fantiserar verklighet
lyfter på alla stenar
kramar alla träd
kysser haren
när han - skuttar iväg


vet att detta kan ej leda till något gott

men tillåter livet och ödet

snuttar under blå filt
mitt i världen


är det natt, eller dag?