Som en oas i öknen anammar sig vandraren.
Kom denna bergmassiv byggnad farandes i
Stillhet emot mig.

Den slitna ytan kunde lika gärna vara en människa
Som på insidan, bjöd in till skönhetens forna stora dagar
Likt de tomma kyrkogårdarna.

Våra resor korsades runt om. Skönheten låg längre ifrån
Sanningen än vad lögnen gjorde mot verkligheten
Björk i taket, mässing runt våra fingrar

Någonstans var du tvungen att bestämma dig.
Om den Öländska graniten talade till dig
Eller om den bara var grön och vacker?

Februarisolen lyste in som en rötgen stråle
Trots att det var fastemånad, sparade inte herren
På energi och kraft.