Utmattningen efter kärleken ligger som en tung filt över mina axlar
Stegen känns tunga och varje andetag är ansträngande

Likgitigheten slåss mot det inre drivet att gå vidare och förlorar

Jag tillåter mig att vila i vakumet efter oss innan jag reser mig mot världen
För den olyckliga kärleken lämnar mig inte ensam, inte ännu

Tatueringen du gjort på mitt hjärta förblir, men kanske bleknar den i ljuset av någon annan

Jag vet inte jag bara känner...