En sårad ängel…

Jag är ängeln som föll ner från himlen, trillade ner och hamnade i dina händer…
Du såg min vackra själ och tog hand om mina brutna vingar…
Både morgon och kväll satte du dig bredvid mig och strök min långa vackra hår som var full med små knutar – varje knut stod för ett sår i mitt hjärta…
Mina änglatårar förvandlades till små pärlor och varje morgon plockade du upp en hel hög av pärlor under min säng…
Mina ledsna ögon bad dig att hålla i mig – aldrig släppa taget, aldrig lämna mig igen…
För jag hade tagit all mänsklighetens problem i mina axlar, vilket var alldeles för mycket för en liten ängel som jag, en liten spillevink med enorma vingar – som för tillfället bara hängde sorgsna…
Du ville få mig att berätta om min sorg – men när jag öppnade mina rosenröda läppar kunde du inte höra mina ord – bara ton av en vacker sorgsen sång...
Du började bli van med att hushålla mig, din lilla ängel och med tiden kunde du inte se ett liv utan mig…
Jag fanns där för dig, gav dig oändligt mycket kärlek och såg till att du i alla dessa dagar kände dig lycklig.
Sen kom dagen när jag åter blev kallad till min tjänst, mina stora breda vingar hade läkt och mitt hår förvandlats till ett moln av ljustrålar…
Jag lämnade efter mig ett kilometerslångt pärlhalsband – för tacksamhet att du burit min börda, sätt in i min själ,
älskat för en stund…
När du kom hem och såg att jag inte fans där längre, brast du i tårar
Du förstod att jag hade flugit iväg, bort till himlen och aldrig skulle komma tillbaka igen…
lämnades ett stort tomrum i ditt hjärta…
Du vände din blick upp till himlen, viskade om din kärlek och din längtan efter mig.
En sårad ängel... från himlen…

Älskade…
jag hörde dina ord…
Dem du aldrig sagt förut.