Inte sedan Oceanien har jag sett
Pangaea sträva isär som ett blomkålshuvud.

Stridande berg som fallit i hav
står upp som öar -
välkomnande, obebodda, skulpturala,
rör de sig mot fjärran.

I väst går solen ned, och jag är fri att vara fri
bland sandkornen du trampat på väg ut till simtagen.