Likt en tanker har jag forserat världen
Driven av mörka gestalter inombords
Beslutsamt och självsäkert har jag entrat döda städer
Tagit mig över hinder större än mig själv
Drivits mot en osäker framtid
Ni betraktar mig som ointagbar och stark

Men likt en snäcka har jag dolt mitt inre
Som är så mjukt och sårbart
Till en ensam och oändligt spiralformad värld har jag flytt
Då vägens vassa stenar skadat min sköra hud
Där inne har jag kämpa men aldrig riktigt läkt
Ni tycker jag är vacker med mina klara mönster

Nu har skalet spruckit och tankern brunnit
De mörka gestalterna har tagit över och jag torkar i solen
Jag är beroende av starka armar som bär mig genom elden
För att komma ut på andra sidan behöver jag er
Ni likt mina väktare och vägvisare i maktens korridorer
Resan har bara börjat och jag är så rädd
Ty jag står naken här i ljuset och visar livets oläkta sår, för er