från en världsdel hämtar jag matjord
potatisar, rotvältor och penséplantor

jag minns ibland att jag gör rätt 
Gud tycker inte längre synd om människan

kanske var det min lägereld som angav vår position
jag får aldrig veta säkert

tobaksblommorna blommade i öknen
där fanns en doktor som

helade mig

jag är hel! ville jag ropa
men det kom ingenting

ingenting alls -