jag höll

den

tog vara på den

sparade den

ett tag

arkiverade

tog väl hand om den

trodde jag

nästan som i en ask
väl inslagen med vita snören

när asken öppnades
flög den ut lite för fort

den fick vingar

den där kärleken

den kunde, kan aldrig få något

eget hållbart arkiv

inte utan den känslan med dig
likväl inget sparkapital
eller i en tidskriftssamlare

bara minnets stund
ifrågasätts i arkiv för livets
egna kantiga kanter

en avig, en rät, en fyrkantig
och en helt slät och rund

Har nu sparat flera filer
men dig kan jag inte sätta in

i fler marginaler, spiralblock

därför att du redan är här förväntad

i mina cellminnen är du nämligen
redan nedskriven... ja, helt livslevande inpräntad.