med videkissar snett i svaj
tumlar hon fram
med vårvindsiver
vinterns iskalla pustar som cape om ryggen

hon nalkas i ekorrars vildsinta jakt
huvudstupa ner för stammen

hon sjunger fram
ur fågelnäbbar
och finns i färgerna hos en nyväckt fjäril

och någonstans
i glädjen den ivrigt sköra
kryper hon ner i hjärtats rum


som vårvemod