jag står med en del av mitt ituslitna hjärta i handen
hänger ner, som en stunds väntan

kanske på avlösning? kan någon ta över, kan någon...
men det är ingen där, ingen hör

ja, det var en tuff tid när mitt hjärta brast
men har det varit till någon nytta



empati och och känt sympati med andra människor har jag alltid haft
lite för mycket så det har räckt och blivit över

det var inte det jag skulle lära mig
men vad var då min läxa?

jag tittar upp, söker med min blick
finner inget, inget jag kan se



jag står med en del av mitt brustna hjärta
den andra delen ligger i din hand

är det det här de kallar kärlek?
någon som vet?

jag ler åt tidigare uttryck i melankoli
åt dramat jag skapat så lätt för ett äventyr


tänker; ingen smärta är som denna