Alxheimers

Du är inte den
som du var en gång
men ändå är du
densamma.
Som när vi möttes
för längesedan,
fick kärlekens eld
att flamma.
Då vi beslöt
att i nöd och lust
vara varandra
till glädje och tröst

Den kom så sakta
smygande
den sjukdom
som nu du har.
Ditt minne är inte längre
nu,
som en gång det var.
Du minns en del,
från ungdomens år,
men icke alls
vad som hände i går.

Nej, inte ens
det som hände nyss,
minns du längre min kära.
Och jag vet, allt för väl,
varthän din sjukdom
kan bära.
Kanhända du glömt
en dag vem jag är,
men vad som än händer
du är mej så kär.

Ingvar Björkdahl
Mariestad