Leonard och jag träffades i Klockhammar där han hyrt en stuga på obestämd tid. Jag hade fått några smärre problem då mina blå vingar växt cirka en decimeter bara den senaste månaden. Leonard ville ta några tester och tala med mig om sina nuvarande forskningsresultat.
Ett annat problem var att min psykiater Richard Middlemeister hade presenterat ytterligare en möjlig diagnos för mig. Han pratade om schizofreni, men jag vet inte hur rätt han har eller om det kan stämma. Jag kände dock igen mig lite i det han sa.

Leonard bodde mer eller mindre i Sverige nuförtiden och hackade sig fram på svenska med grav tysk brytning. Han hade fått hjälp av sin svenskingifta moster Sarah med språkträning.
Moster Sarah hade fjärrsyn, eller med andra ord, sade sig kunna se in i framtiden, men kunde även läsa ens tidigare liv. Vid en sammankomst i Leonards stuga i Klockhammar, sa hon till mig att jag och min exsambo hade varit ett par i Tyskland under tidiga 1900-talet. Han var en stilig, mycket intelligent ung man och jag var ungefär tio år yngre än honom, i sextonårsåldern någonting. Förklaringen till våra starka band i detta liv var vår kärlek då. jag hade dött som ung med magsmärtor och han hade kysst mig ömt på pannan och förklarat sin villkorliga kärlek för mig på min dödsbädd. Jag dog i hans armar av blödande magsår.

Leonards forskning kunde gå i stöpet om det visade sig att jag var schizofren. Hur skulle ha då bedömma sina tester. Fanns de verkligen änglar som levde utan vingar inkognito?
Frågorna hopade sig.
Jag satte mig i läderfåtöljen framför den öppna spisen. Lutade huvudet tillbaks och sa: "Jag tror det ordnar sig, min vän. Allt vi ser och allt som kommer fram, även med de mest trovärdiga vetenskapliga tester, kan längre fram visa sig bara vara pusselbitar i den delen av pusslet som bara består av hav. Trehundra blåa bitar. Var passar de in, var ska de sitta?"

Jag fick knappt en blick som svar och hans blå stickande ögon stirrade långt i elden i brasan i den öppna spisen.
Resten av aftonen tillbringade vi i tystnad, eftersjunken tanke och funderingar om hur vi kunde gå vidare. Båda på var sitt håll med sitt och med vår gemensamma verksamhet.