Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har burit på en känsla i flera år, den här känslan har jag inte berättat om för många, nästan inga alls faktiskt. Jag vet inte om det finns fler där ute som känner den? Jag ska nu försöka förklara den i poesiform.


En svårtolkad känsla

Jag ger mig in i mig själv
Omgivningen känns långt borta
Saker rör sig i en hastighet
En hastighet jag inte kan nå
En hastighet jag inte kan följa med i
För den går så fort
För fort
Jag känner mig liten
Och osynlig
Mina tankar
Ger mig en känsla av aggression
Av arga röster som skriker
Skriker
Mörkt
Snabbt
Det jag hör ger mig exakt samma känsla
Jag vill hålla för
Hålla för mina öron
Hålla inne mina organ
För det känns
Det känns så starkt
Så svårt
Som om allt bara vill falla ut
Paniken växer
Jag kan inte hålla ihop
I dessa stunder
Blir min hjälplöshet enorm
Jag kan inte styra över mig själv
Jag kan inget göra
Bara vänta
I de minuter
Minuterna som känns så långa
Tills det äntligen är över....




Fri vers av MissCaylin
Läst 251 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-05-07 19:49



Bookmark and Share


  Galaxhjälte
jag vet precis hur det känns
2012-05-07
  > Nästa text
< Föregående

MissCaylin
MissCaylin